IDAP (Integrated domestic abuse program)
Intervju med Anita Dahlerus, programutbildare för IDAP inom Kriminalvården.
IDAP (Integrated domestic abuse program) är ett behandlingsprogram för män som utövat våld mot kvinnor i nära relationer. Programmet är utarbetat i Storbritannien och har använts i kriminalvården sedan 2004. Det bygger på social inlärningsteori och leds av kriminalvårdare med speciell programutbildning.
Programmet är uppdelat i nio moduler som tar upp olika aspekter på våld och kontrollerande beteende. Programmet lär också ut ”Strategier för icke kontrollerande beteende”. Männen lär sig bland annat känna igen tecken på ilska, hantera svartsjuka, erkänna kvinnors rädsla, stå på sig och ta emot kritik, kommunicera tankar och känslor, släppa taget i relationer och konflikthantering. Gruppsessioner kompletteras med riskbedömning för återfall och riskhantering.
Hur blev du programutbildare?
Jag har jobbat inom kriminalvården sedan 1995 och kom med i projektet av en slump. Kring år 2000 tillsattes en projektgrupp för nationella program inom kriminalvården. Syftet var att ta fram nationella behandlingsprogram, bland annat för våld i nära relationer. Tidigare fanns en mängd olika program och tanken med projektet var att ta fram ett tillräckligt bra program för användning i hela landet. 2001 beslutade man sig på frivården i Stockholm för att starta ett program för dömda för våld i nära relation och jag blev då tillfrågad att söka en av tjänsterna. Tidigare har jag främst arbetat med missbruk och missbrukare.
Målgruppen är män som utövat våld i nära heterosexuella relationer, varför inte män i alla relationer?
IDAP har sin grund i ett behandlingsprogram som utvecklades i Duluth, USA, på 1980-talet mot bakgrunden av att ett antal kvinnor blev mördade under en kortare tid. Man började då specifikt titta på mäns våld mot kvinnor och faktorer som kunde ligga bakom detta. Programmet lutar sig också mot feministisk forskning, om makt och under och överordningen mellan kvinnor och män.
Vilken är din roll som programutbildare för IDAP?
Som programutbildare utbildar jag personal i alla delar av programmet, programledare, partnerkontaktpersoner och IDAP-handläggare. Jag ger också en basutbildning till övrig personal på anstalter där programmet ska bedrivas och utbildar i SARA checklistan, som står för Spousal Assualt Risk Assessment guide. Inför behandlingen görs en risk- och behovanalys av varje klient. Inom kriminalvården är SARA det verktyg som används. Det är en checklista över riskfaktorer för partnervåld som fungerar som beslutsunderlag. Slutligen monitorerar jag programledarna så att de kan bli certifierade.
Vilka kan arbeta med programmet?
För att få bli programledare ska man vara utbildad psykolog, socionom eller ha en liknande beteendevetenskaplig utbildning i botten. Det kan även vara en särskilt lämplig och erfaren vårdare, men då måste denne arbeta tillsammans med en programledare som har en formell examen. Alla som ska arbeta som programledare i IDAP genomgår IDAPs programledarutbildning. Mansgrupperna leds alltid av två programledare, helst en kvinna och en man, och helst inte två män. Anledningen till att man inte enbart vill ha manliga programledare är för att undvika att det blir en mansgrupp. I behandlingen är det viktigt att kvinnans perspektiv finns med. En kvinnlig och en manlig programledare representerar också en jämställd relation vilket är viktigt med hänsyn till att man vill bryta den maktdominans som finns mellan män och kvinnor.
Idag finns programmet enbart på vissa orter, är tanken att programmet ska finnas i hela Sverige?
Tanken är att programmet ska finnas i hela Sverige men programmet är så nytt än att vi inte hunnit utbilda på alla orter. Det finns också en poäng med att inte utbilda för fort eftersom det då riskerar att spreta iväg, det gäller att skynda på långsamt så det blir så som det är tänkt. Från och med i år har vi två utbildningsgrupper och mellan 40-50 nya programledare utbildas per år.
Idag är programmet igång på elva platser. Ytterligare fem orter har programledare och är redo att starta utbildningen.
Vilka män behandlas, hur kommer de i kontakt med IDAP?
Vi jobbar enbart med män som är dömda, män som inte är dömda måste söka andra hjälpmöjligheter. Ingen blir påtvingad programmet, männen måste själva vara intresserade av att genomgå behandlingen. Många av de som behandlas får kontraktsvård istället för fängelse. De skriver då på ett behandlingskontrakt som bland annat kan innehålla IDAP och annan vård, som exempelvis alkoholbehandling.
Det är inte en specifik typ av män som kommer i kontakt med behandlingen. Inom gruppen män som dömts för våld mot kvinnor finns olika grupperingar som de som missbrukar alkohol och narkotika, mer kriminellt belastade, de som använder mycket fysiskt våld, de som använder fysiskt våld mera sällan, de som har psykiska problem och de som varken brukar alkohol, är kriminella eller har andra utmärkande problem.
Vad krävs för att mannen ska kunna förändra sitt beteende?
Först och främst måste mannen själv ha bestämt sig för att han vill förändra sitt beteende. Sen kan han få verktyg för att kunna förändra sig. Genom programmet får männen dels ta del av teori och dels titta på videosekvenser där andra utövar våld. Videosekvenserna analyseras och diskuteras för att därefter analysera de egna handlingarna av våld och kontrollerande beteende. Inlärningen sker också genom rollspel.
Vad har programmet för effekt, hur många upphör med våldet efter behandlingen?
Programmet är så pass nytt att vi inte mätt effekter av programmet än. Idag är det enbart 150-200 män som fullföljt programmet. Vi planerar att börja uppföljningsarbetet med för- och eftertester till hösten.
Hur mottas programmet av de män som behandlas?
Det mottas väldigt positivt. Både av de män som behandlas och av programledarna. Alla som jobbar med programmet upplever att de utvecklas, även utbildarna själva. Det handlar inte bara om vidgat perspektiv gällande relationer mellan kvinnor och män utan även om relationer med andra människor överlag. Programmet hjälper en att handskas med sina känslor så man kan må lite bättre.
Hur uppfattar kvinnorna programmet?
Kvinnorna är själva inte delaktiga i behandlingen. En partnerkontaktperson har kontakt med dem. Tillsammans pratar de om hur de upplever sin, och sina eventuella barns, situation. Kvinnorna får information om den man de är kopplade till. Informationen handlar i det fallet inte om hans utveckling utan om sådant som vilka dagar han går i programmet, hur han håller sig till det, när han skrivs ut och om risken för våld förhöjs. Partnerkontakten i sin helhet är till för kvinnan och barnens säkerhet.
Partnerkontaktpersonerna är än del av programmet men är inte nödvändigtvis kriminalvårdare. De kan vara knutna till socialtjänsten, en brottsofferjour eller kvinnojour. Partnerkontaktpersonerna hjälper till med exempelvis behandlingskontakter för de kvinnor som behöver mer hjälp eller behandling för egen del.
Hur kan våld mot kvinnor förebyggas, kan idén bakom programmet exempelvis även användas i skolundervisning för att förhindra eventuellt framtida våld?
Själva programmet bygger på en högre grad av samverkan mellan bland annat socialtjänsten, domstolar och kvinnojourer. Genom en ökad kännedom om vad som görs på de olika verksamheterna kvinnan och mannen har kontakt med kan man i högre grad motverka att olika myndigheter och organisationer arbetar emot varandra. Dessutom blir det tydligare att våld i nära relation inte är acceptabelt. Den dialog som uppstår mellan de olika instanserna ger generellt ökad kunskap hos flera individer vilket i sig kan rendera i att man börjar agera i andra sammanhang. Programmet leder då förhoppningsvis till ringar på vatten effekten så att man tids nog är nere på dagis och skolnivå och mer målmedvetet jobbar med jämställdhet. I dagsläget har någon lärare visat intresse för programmet.
Sidan senast uppdaterad 2008-01-30 .
Jag har jobbat inom kriminalvården sedan 1995 och kom med i projektet av en slump. Kring år 2000 tillsattes en projektgrupp för nationella program inom kriminalvården. Syftet var att ta fram nationella behandlingsprogram, bland annat för våld i nära relationer. Tidigare fanns en mängd olika program och tanken med projektet var att ta fram ett tillräckligt bra program för användning i hela landet. 2001 beslutade man sig på frivården i Stockholm för att starta ett program för dömda för våld i nära relation och jag blev då tillfrågad att söka en av tjänsterna. Tidigare har jag främst arbetat med missbruk och missbrukare.
Målgruppen är män som utövat våld i nära heterosexuella relationer, varför inte män i alla relationer?
IDAP har sin grund i ett behandlingsprogram som utvecklades i Duluth, USA, på 1980-talet mot bakgrunden av att ett antal kvinnor blev mördade under en kortare tid. Man började då specifikt titta på mäns våld mot kvinnor och faktorer som kunde ligga bakom detta. Programmet lutar sig också mot feministisk forskning, om makt och under och överordningen mellan kvinnor och män.
Vilken är din roll som programutbildare för IDAP?
Som programutbildare utbildar jag personal i alla delar av programmet, programledare, partnerkontaktpersoner och IDAP-handläggare. Jag ger också en basutbildning till övrig personal på anstalter där programmet ska bedrivas och utbildar i SARA checklistan, som står för Spousal Assualt Risk Assessment guide. Inför behandlingen görs en risk- och behovanalys av varje klient. Inom kriminalvården är SARA det verktyg som används. Det är en checklista över riskfaktorer för partnervåld som fungerar som beslutsunderlag. Slutligen monitorerar jag programledarna så att de kan bli certifierade.
Vilka kan arbeta med programmet?
För att få bli programledare ska man vara utbildad psykolog, socionom eller ha en liknande beteendevetenskaplig utbildning i botten. Det kan även vara en särskilt lämplig och erfaren vårdare, men då måste denne arbeta tillsammans med en programledare som har en formell examen. Alla som ska arbeta som programledare i IDAP genomgår IDAPs programledarutbildning. Mansgrupperna leds alltid av två programledare, helst en kvinna och en man, och helst inte två män. Anledningen till att man inte enbart vill ha manliga programledare är för att undvika att det blir en mansgrupp. I behandlingen är det viktigt att kvinnans perspektiv finns med. En kvinnlig och en manlig programledare representerar också en jämställd relation vilket är viktigt med hänsyn till att man vill bryta den maktdominans som finns mellan män och kvinnor.
Idag finns programmet enbart på vissa orter, är tanken att programmet ska finnas i hela Sverige?
Tanken är att programmet ska finnas i hela Sverige men programmet är så nytt än att vi inte hunnit utbilda på alla orter. Det finns också en poäng med att inte utbilda för fort eftersom det då riskerar att spreta iväg, det gäller att skynda på långsamt så det blir så som det är tänkt. Från och med i år har vi två utbildningsgrupper och mellan 40-50 nya programledare utbildas per år.
Idag är programmet igång på elva platser. Ytterligare fem orter har programledare och är redo att starta utbildningen.
Vilka män behandlas, hur kommer de i kontakt med IDAP?
Vi jobbar enbart med män som är dömda, män som inte är dömda måste söka andra hjälpmöjligheter. Ingen blir påtvingad programmet, männen måste själva vara intresserade av att genomgå behandlingen. Många av de som behandlas får kontraktsvård istället för fängelse. De skriver då på ett behandlingskontrakt som bland annat kan innehålla IDAP och annan vård, som exempelvis alkoholbehandling.
Det är inte en specifik typ av män som kommer i kontakt med behandlingen. Inom gruppen män som dömts för våld mot kvinnor finns olika grupperingar som de som missbrukar alkohol och narkotika, mer kriminellt belastade, de som använder mycket fysiskt våld, de som använder fysiskt våld mera sällan, de som har psykiska problem och de som varken brukar alkohol, är kriminella eller har andra utmärkande problem.
Vad krävs för att mannen ska kunna förändra sitt beteende?
Först och främst måste mannen själv ha bestämt sig för att han vill förändra sitt beteende. Sen kan han få verktyg för att kunna förändra sig. Genom programmet får männen dels ta del av teori och dels titta på videosekvenser där andra utövar våld. Videosekvenserna analyseras och diskuteras för att därefter analysera de egna handlingarna av våld och kontrollerande beteende. Inlärningen sker också genom rollspel.
Vad har programmet för effekt, hur många upphör med våldet efter behandlingen?
Programmet är så pass nytt att vi inte mätt effekter av programmet än. Idag är det enbart 150-200 män som fullföljt programmet. Vi planerar att börja uppföljningsarbetet med för- och eftertester till hösten.
Hur mottas programmet av de män som behandlas?
Det mottas väldigt positivt. Både av de män som behandlas och av programledarna. Alla som jobbar med programmet upplever att de utvecklas, även utbildarna själva. Det handlar inte bara om vidgat perspektiv gällande relationer mellan kvinnor och män utan även om relationer med andra människor överlag. Programmet hjälper en att handskas med sina känslor så man kan må lite bättre.
Hur uppfattar kvinnorna programmet?
Kvinnorna är själva inte delaktiga i behandlingen. En partnerkontaktperson har kontakt med dem. Tillsammans pratar de om hur de upplever sin, och sina eventuella barns, situation. Kvinnorna får information om den man de är kopplade till. Informationen handlar i det fallet inte om hans utveckling utan om sådant som vilka dagar han går i programmet, hur han håller sig till det, när han skrivs ut och om risken för våld förhöjs. Partnerkontakten i sin helhet är till för kvinnan och barnens säkerhet.
Partnerkontaktpersonerna är än del av programmet men är inte nödvändigtvis kriminalvårdare. De kan vara knutna till socialtjänsten, en brottsofferjour eller kvinnojour. Partnerkontaktpersonerna hjälper till med exempelvis behandlingskontakter för de kvinnor som behöver mer hjälp eller behandling för egen del.
Hur kan våld mot kvinnor förebyggas, kan idén bakom programmet exempelvis även användas i skolundervisning för att förhindra eventuellt framtida våld?
Själva programmet bygger på en högre grad av samverkan mellan bland annat socialtjänsten, domstolar och kvinnojourer. Genom en ökad kännedom om vad som görs på de olika verksamheterna kvinnan och mannen har kontakt med kan man i högre grad motverka att olika myndigheter och organisationer arbetar emot varandra. Dessutom blir det tydligare att våld i nära relation inte är acceptabelt. Den dialog som uppstår mellan de olika instanserna ger generellt ökad kunskap hos flera individer vilket i sig kan rendera i att man börjar agera i andra sammanhang. Programmet leder då förhoppningsvis till ringar på vatten effekten så att man tids nog är nere på dagis och skolnivå och mer målmedvetet jobbar med jämställdhet. I dagsläget har någon lärare visat intresse för programmet.
Sidan senast uppdaterad 2008-01-30 .